Jag hade precis anlänt till Stockholm och flygplatsen i Bromma. Kollade på klockan och räknade med att jag hade minst två timmar till godo innan konferensen började, den anledningen jag åkt hela vägen ner till Stockholm för. Det var en konferens om arbetsmiljö vilken jag länge sett fram emot, inte bara för att jag var väldigt nyfiken på vad som skulle tas upp utan även för att jag skulle få träffa mina långväga arbetskamrater som jag dagligen pratade med över telefon.
Jag satte mig på ett fik för att döda lite tid och passade på att beställa in lite blodsocker i form av en dajmbakelse och en kopp kaffe. Jag bläddrade lite förstrött i det lokala bladet och ögnade snabbt igenom om aktiviteter som pågick, vilka butiker som hade rea, om tandläkare i Bromma, läste snabbt om en att Brommapojkarnas match och om en gemensam höststädning som skulle hållas dagen därpå. Halvvägs in på bakelsen kände jag plötsligt att något lossnade och jag insåg till min förskräckelse att det var framtanden som jag år tidigare slagit ut och som nu byts ut mot en fejk som satt fastskruvad. Jag kunde inte tro att det var sant. Jag hade på en sekund avnjutande en fika lyckats tappa den tand jag trodde skulle sitta i för alltid just när jag var på väg till en konferens där jag skulle träffa alla mina arbetskamrater som jag inte sett på månader. Jag ropade på cafébiträdet som kom springande när min panikslagna röst skar genom lokalen och frågade efter telefonnummer till någon tandläkare i Bromma som kunde ha öppet och tid för akutpatienter så här dags. Det visade sig att hon inte hade någon aning eftersom hon bara jobbade men inte bodde i området. Då kom jag på att jag sett någon annons om en tandläkare i Bromma i lokalbladet och bläddrade fort tillbaka till sidan jag sett notisen. Jag tog om telefonen och slog numret som stod med fet stil under rubriken ”Tandläkare Bromma” och bad om att någon skulle svara. Det gick tre signaler som kändes som en livstid innan jag de envisa pipen byttes ut mot en röst i andra änden. ”Hej det här är Margareta, du har kommit till Bromma tandläkare, vad kan jag hjälpa dig med?” Jag snubblade på orden när jag skulle förklara mitt ärende och den vänliga rösten på andra sidan bad mig lugnande att försöka ta det lite lugn och ta det från början. Jag sa att jag satt på ett fik i Bromma, på väg till en konferens som skulle hållas om någon timme och att min framtand hade lossnat och att jag absolut inte kunde närvara på en konferens utan tand och att jag sett annonsen i tidningen om en tandläkare i Bromma och nu undrade om de kunde hjälpa mig. Jag drog ett djupt andetag för att få luft medan jag inväntade svaret. Vi har egentligen inte akuttid så här dags, förklarade Margareta, men jag förstår att du verkligen är i behov av en tandläkare i Bromma nu när du väl sitter på ett fik utan framtand och givetvis ska vi göra plats för dig, har du vår adress? Hur det slutade? Den vänliga tandläkaren i Bromma skruvade tillbaka min tand och jag han precis i tid till konferensen.